Njurunda simsällskap ordnar mängder av
aktiviteter för sina medlemmar och kring jul provade man att sälja kakor för
att få in pengar. För första gången – men inte sista.
För många
barn som lär sig simma börjar det med Baddaren och slutar med Guldhajen. I
Njurunda simsällskap är man sedan redo att gå över till de så kallade
teknikgrupperna T1, T2 och T3 som syftar till teknikinlärning och
tävlingsutveckling samt förberedande inför tävlingsgrupperna C-, B- och till
sist A-gruppen.
Marianne Grönlund har två barn, Josefine, 7 år,
som simmar i Guldhajen och nu tar steget mot förbättrad teknik samt Isabelle
som är 11 år och simmar i C-gruppen. I Isabelles ålder börjar det bli lite mer
resor och aktiviteter utanför den egna hallen, men senast var det faktiskt
Josefine som var iväg.
– Guldhajarna åkte nyligen på träningsläger några
mil bort för att simma, leka och sova över en natt, säger Marianne.
Och det är just till den typen av aktiviteter som
klubben med jämna mellanrum försöker dra in lite extra pengar. När det kring
jul var dags igen föreslog Marianne att de skulle prova att sälja kakor. Hon
hade hört om på det på sitt jobb, där en person hade sålt kakor för sitt barns
räkning.
– Det sa bara svisch, så var allt slut. Det är
viktigt att det inte är svårsålda grejer för då upplevs det ju som en press och
ett tvång.
Sagt och gjort. Simsällskapet beställde det så
kallade 270-förslaget, med 90 burkar vardera av tre sorter. Mejl skickades ut
till alla familjer med barn över grundläggande simskolenivå och så fick de som
ville komma och hämta lådor i simhallen. Sedan var det bara för barnen,
ungdomarna och föräldrarna att börja.
– Isabelle är en riktig säljare och gick runt
både till grannarna och lärarna på skolan. Jag tror hon sålde 30 burkar. En
annan tjej knackade dörr i området där vår egen simtränare bodde. Så hon fick
såklart köpa en burk hon också, skrattar Marianne.
Alla burkarna tog slut och totalt tjänade föreningen
ihop 4 860 kronor. Marianne tror att de hade kunnat sälja mer än så, men idén
blev lite snabbt påkommen den här gången och hela processen hastades fram.
Nästa gång kanske de tänker igenom saker och ting mer, och eventuellt kommer
vissa saker att göras annorlunda.
– Eftersom burkarna såldes med direktmetoden hade
vi inte allt som folk ville ha – kolorna exempelvis försvann med en gång och
det kom lite frågor om vi inte hade andra sorter. Så det får vi ta med oss och
se över. Jag tror vi istället satsar på att sälja med katalog nästa år.
Även för egen del var Marianne nöjd med att
föreningen valde att sälja just kakor. Det gjorde att familjens egna julstök
blev lugnare och behagligare.
– Det är alltid så mycket annat att pyssla med
kring jul, man kanske inte hinner med att baka så mycket. Men nu hade vi ändå
både godis att ställa fram och extra kakor på bordet, säger hon.